Nimis
Nimis (av latin, "för mycket") är ett platsspecifikt konstverk av Lars Vilks vid Håle stenar i nordvästra Skåne. Det består främst av flera träkonstruktioner, resta av drivved, plankor och trädgrenar. Verket är olovligen placerat i Kullabergs naturreservat, vilket sedan byggets första version 1980 lett till återkommande juridiskt processande mellan konstnären och Länsstyrelsen i Skåne län. Delar av verket har vid olika tillfällen brandhärjats, och Vilks återuppbyggnad efter en brand 2016 ledde 2018 till dagsböter i Helsingborgs tingsrätt.
Vilks såg Nimis som konceptkonst och de juridiska processerna som del av konceptet. Sedan 1986 ägdes konstverket av konstnärsparet Christo och Jeanne-Claude, och Vilks ansåg själv att det är placerat inom gränserna för den utropade mikrostaten Ladonien.[1] På området finns även ett annat av Vilks konstverk, Arx.
Historik
Bakgrund
Nimis byggdes av drivved och består av glest ihopspikade plankor och trädgrenar som bildar gångar, rum och torn. Uppförandet av Nimis började i juli 1980[2] som Vilks "hämnd på havet" efter att ha varit nära att drunkna,[3] men också som en kommentar till den rådande konsttrenden, som gällde att "ingenting var beständigt".[4]
Utveckling
Myndigheterna kände inte till Nimis existens förrän 1982, varefter föreläggande gjordes om rivning såsom svartbygge, vilket ledde till en lång rättslig process som Vilks tog in i sin konstnärliga praktik och betraktade som en del av konstverket. Det fysiska verket växte och mätte efter några år över 100 meter på längden. Vissa av tornen sträckte sig 15 meter upp i luften.[5]
Nimis har genomgått uppdateringar under tre årtionden och över 160 000 spikar har gått åt genom åren.[6][7]
Nimis såldes 1984 till den tyska konstnären Joseph Beuys, och efter dennes död såldes det vidare till konstnärsparet Jeanne-Claude och Christo 1986.[5] Trots att stranden där verket är placerat ligger otillgängligt, har Nimis blivit en turistattraktion.[ 8 ] Enligt Vilks kommer projekten Nimis och Arx att ha avvecklats år 2030, eftersom han då "blivit för gammal att sköta underhållet".[9]
En uppskattning år 2010 gjorde gällande att platsen hade 40 000 besökare årligen.[9]
Brand 2016, dom 2018
Hela Vindarnas torn, uppskattningsvis 25 procent av konstverket, brann ner 24 november 2016.[10] Dessutom eldskadades andra delar av konstverket. Därefter inledde Vilks ett arbete med att säkra konstverket och låta återuppbygga det, dock i en annan form. För detta tilltag åtalades Vilks av reservatsägaren Länsstyrelsen i Skåne län för förseelse mot områdesskydd; han ådömdes i februari 2018 dagsböter i Helsingborgs tingsrätt. Han avsåg att överklaga domen.[11]
Beskrivning
Tornen
Karaktäristiskt för Nimis är tornen. De tre namngivna klättertornen har alla varit förstörda och återuppbyggts. Wotans torn, som står nära vattnet, översköljdes av vågor och slogs sönder under en storm men återuppbyggdes. Även Vindarnas torn har raserats av en storm men återuppbyggts.[12] Nimis har blivit utsatt för anlagda bränder. Ascendentens funktion har således både brunnit och återuppbyggts.[12]
Hösten 2012 installerade en konstnärsgrupp, däribland Jonathan Pye en solcellsdriven högtalare som ropade ut muslimska böner från Nimis, som vore det en minaret, något som Lars Vilks själv betraktade som underfundigt.[13][14][15]
Rättsliga aspekter och verkdefinition
Verket är uppfört utan bygglov, vilket har lett till ett antal juridiska processer; troligen hade det inte heller gått att få tillstånd för att bygga på stranden i ett naturreservat. De juridiska processerna är enligt Vilks också en del av den konstnärliga processen – därav konceptkonst.[16] Det är kontroversiellt, främst eftersom Lars Vilks i konstens namn ansåg sig stå över reglerna för naturreservatet. Terrängen kring Nimis har fått flera personer att skada sig men dock ej av konstverket självt.[källa behövs][7]
Vilks beskrev Nimis som ett konceptuellt konstprojekt, där den viktigaste beståndsdelen är rättsprocesserna.[17] Högsta domstolen har betecknat Nimis som en byggnad.[18] Verket har av andra ofta beskrivits som land art, vilket Vilks motsatt sig.
Vilks menade även att Nimis bär drag av installationskonst, eftersom det är anpassat till rummet det utförts i.[3] Där fonden av träd och bergväggar som ramar in konstverket utgör dess rum, och "golvet" utgörs av stenarna på stranden. År 1980 lät Vilks trycka upp ett par klistermärken för Nimis, som knappast förklarade syftet med projektet, utan istället liknade besvärjelser:[19]
Nimis II
Och finns här
mer än synlig
Vidrig mot varje åsikt
cui dolet meminit
Den sista raden är ett citat av Cicero som i sin helhet lyder cui placet obliviscitur, cui dolet meminit och som brukar översättas "vi glömmer våra nöjen, vi minns våra smärtor".[20]
... se artikelsidan för mer information ...
Nimis
Nimis (from Latin, "too much") is a site-specific work of art by Lars Vilks at Håle stones in northwestern Skåne. It consists mainly of several wooden structures, erected by driftwood, planks and tree branches. The work is illegally located in Kullaberg's nature reserve, which since the first version of the building in 1980 has led to recurring legal proceedings between the artist and the County Administrative Board of Skåne County. Parts of the plant have been ravaged by fire on various occasions, and Vilk's reconstruction after a fire in 2016 led to a daily fine in 2018 in Helsingborg District Court.
Vilks saw Nimis as concept art and the legal processes as part of the concept. The artwork has been owned by the artist couple Christo and Jeanne-Claude since 1986, and Vilks himself considered it to be located within the borders of the proclaimed micro-state of Ladonia. [1] There is also another of Vilk's works of art in the area, Arx.
History
Background
Nimis was built of driftwood and consists of sparsely nailed planks and tree branches that form corridors, rooms and towers. The construction of Nimis began in July 1980 [2] as Vilk's "revenge on the sea" after being close to drowning, [3] but also as a commentary on the prevailing art trend, which was that "nothing was permanent". [4]
Development
The authorities did not know of Nimis' existence until 1982, after which an order was issued for demolition such as black construction, which led to a long legal process which Vilks took into his artistic practice and regarded as part of the artwork. The physical work grew and measured after a few years over 100 meters in length. Some of the towers extended 15 meters into the air. [5]
Nimis has undergone updates over three decades and over 160,000 nails have been worn over the years. [6] [7]
Nimis was sold in 1984 to the German artist Joseph Beuys, and after his death it was sold on to the artist couple Jeanne-Claude and Christo in 1986. [5] Although the beach where the plant is located is inaccessible, Nimis has become a tourist attraction.[ 8 ] According to Vilks, the Nimis and Arx projects will have been completed in 2030, as he will then "become too old to take care of the maintenance". [9]
An estimate in 2010 estimated that the site had 40,000 visitors annually. [9]
Brand 2016, Prosecution 2018
The entire Tower of the Winds, an estimated 25 percent of the artwork, burned down on November 24, 2016. [10] In addition, other parts of the artwork were damaged by fire. Vilks then began work on securing the artwork and having it rebuilt, albeit in a different form. For this initiative, Vilks was prosecuted by the reserve owner, the County Administrative Board of Skåne County, for a violation of area protection; he was fined in February 2018 in Helsingborg District Court. He intended to appeal the verdict. [11]
Description
Tornen
Characteristic of Nimis are the towers. The three named climbing towers have all been destroyed and rebuilt. Wotan's tower, which stands near the water, was flooded by waves and shattered during a storm but rebuilt. The Tower of the Winds has also been demolished by a storm but rebuilt. [12] Nimis has been exposed to arson. The function of the ascendant has thus both been burned and rebuilt. [12]
In the autumn of 2012, a group of artists, including Jonathan Pye, installed a solar-powered speaker that shouted out Muslim prayers from Nimis, as if it were a minaret, something that Lars Vilks himself considered subtle. [13] [14] [15]
Legal aspects and work definition
The work was erected without a building permit, which has led to a number of legal processes; probably it would not have been possible to get a permit to build on the beach in a nature reserve. According to Vilks, the legal processes are also part of the artistic process - hence concept art. [16] It is controversial, mainly because Lars Vilks in the name of art considered himself above the rules for the nature reserve. The terrain around Nimis has caused several people to be injured, but not by the artwork itself. [Source needed] [7]
Vilks described Nimis as a conceptual art project, where the most important component is the legal process. [17] The Supreme Court has designated Nimis as a building. [18] The work has often been described by others as a land art, which Vilks opposed.
Which also meant that Nimis carries features of installation art, as it is adapted to the room in which it was performed. [3] Where the background of trees and rock walls that frame the work of art constitutes its space, and the "floor" consists of the stones on the beach. In 1980, Vilks had a couple of stickers printed for Nimis, which hardly explained the purpose of the project, but instead resembled spells: [19]
Nimis II
And is here
more than visible
Disgusting to any opinion
cui dolet meminit
The last line is a quote by Cicero which in its entirety reads cui placet obliviscitur, cui dolet meminit and which is usually translated "we forget our pleasures, we remember our pains". [20]
... see the article page for more information ...